Ida berättar om utmattningsdepression och Crohns

 

Ida berättar om varför hon kom till vår Stora hälsovecka.

 

Jag hade haft Crohns tarmsjukdom i 12 år och använt olika mediciner allteftersom för att överleva och slippa värk. Jag har kämpat på genom åren med en ständig brist på energi och ork, men med en önskan om att få ha ett så ”vanligt” liv som möjligt.

Jag kom till Mistelgården i februari 2015. Jag upplevde då att jag provat det mesta för att förbättra mitt mående men ändå halkat längre och längre ner. Hade läst andras recensioner och fått uppfattningen att många fått ett nytt liv efter deras vistelse där. Jag var dock sparsam i mina förväntningar, vågade inte hoppas på för mycket utan hade istället bestämt mig för att åka med ett öppet sinne.

Jag hade haft Crohns tarmsjukdom i 12 år och använt olika mediciner allteftersom för att överleva och slippa värk. Jag har kämpat på genom åren med en ständig brist på energi och ork, men med en önskan om att få ha ett så ”vanligt” liv som möjligt. Tänkt att det är väl så här det ska vara? Alla som är mitt i livet med småbarn, hus och arbete är väl trötta emellanåt?

När min dotter föddes 2010 fick jag en misslyckad ryggmärgsbedövning i samband med förlossningen. Detta medförde att jag senare inte kunde kissa fastän jag var i behov. Personalen sa att jag inte kunde vara kissnödig i och med att jag tappats under förlossningen, gav mig Alvedon och värmedyna mot ryggsmärtan. Till slut skrek jag rakt ut av smärta och blev tillbakaskickad till förlossningen i tron om att jag hade blod kvar i buken. Läkaren rullade mig till ryggläge och konstaterade att min extramage under den nyförlösta magen var min urinblåsa. Jag tappades då på närmare 3 liter urin. Efter denna händelse återfick jag aldrig min kissnödig-känsla, utan fick tappa mig själv och senare gå efter klockan. Min reflex sades vara förbrukad.

Oktober 2013 gick jag hem från mitt arbete och har fortfarande inte tagit mig tillbaka. Utmattningsdepression lyder sjukintyget efter år av orkeslöshet. Med den har ångest, hjärtklappning, minnesförlust och trötthet varit en stor del i min vardag. Jag har inte orkat ta mig an mer än det absolut nödvändiga, jag har inte kunnat vara med mina två barn utan att ha back-up av min man. Jag har sovit varje dag, ofta 4 timmar i streck och sedan även sovit på nätterna.

På Mistelgården skedde det positiva förändringar på väldigt kort tid. Kosten, tillskotten, behandlingarna och samtalen blev tillsammans ett helande av både kropp och själ. Min annars så ofta uppblåsta mage var lugn och smärtfri. Energin och lusten att ta mig för saker tilltog för var dag som gick och likaså glädjen inom mig. Jag har även fått tillbaka känslan av att vara kissnödig! Ni vet, reflexen som sades vara förbrukad! Jag har helt slutat med antidepressiv medicin och känner mig hel för första gången på många år. Väl hemma har jag inte sovit middag en enda gång, det har helt enkelt inte behövts!

Jag är så tacksam över resan jag fått göra och den otroliga kunskap och välvilja som Anette och hennes medarbetare visat även efter min hemkomst! Att det faktiskt fanns en chans för mig att börja leva igen känns så otroligt stort och omtumlande! Jag överlever inte längre utan jag lever mitt liv också!

/Ida, 33 år

Comments are closed