Jag har alltid haft ett stort hälsointresse. Främst har det kanske tagit sig i uttryck i hård träning inom olika prestationssporter samt en ständig strävan efter "ett hälsosamt yttre". Hade du frågat människorna runt omkring mig, skulle de nog beskriva mig som en av de "hälsosammaste" personer de känner. Till viss del hade de ju rätt, men vad som syn på ytan berättar inte alltid hur insidan mår. Jag har länge känt att det är något som inte står helt rätt till, att jag helt enkelt inte är den bästa versionen av mig själv. Jag har bland annat kämpat med kroppsliga reaktioner av stress. En tuff period i mitt liv hade skapat symptom i både min kropp och mitt psyke. Panikattacker, ångest och stresspåslag har lett till en mångårig medicinering av lugnande preparat. Magen har dessutom periodvis varit ur balsan på grund av en livsstil med ständig prestation i fokus. Men trots de tydliga signalerna har jag ändå tyckt att jag nog är rätt hälsosam. Jag har ju på olika vis lyckats "hantera alla nya symptom som dyker upp".
Jag började följa Mistelgården på nätet för några år sedan. Det finns få riktiga hälsohem kvar i Sverige. Mistelgården verkade vara det konceptet som hade allt man kunde önska i både hälsofilosofi, närhet och vackra omgivningar. En vistelse dit fanns därför på min "bucketlist". De senare åren hade jag även börjat oroa mig för min mans hälsa. Han började bli alltmer påverkad av stressen han upplevde, som ägare, till ett företag som växte i alltför snabb takt. Kosthållningen och stressen påverkade hans hälsa, både med viktuppgång (trots daglig och hård träning) och gikt.
Faktum är att jag ringde upp Anette för ett par år sedan för att höra mer om Mistelgården. Det var på den tiden som det fanns en tredagarsvariant till vistelse, och det tänkte jag vore möjligt att pressa in i vårt tighta schema. Anette poängterade i vårt samtal att "ni behöver minst en veckas vistelse för att komma till rätta med er hälsa". Jag tyckte det lät både kostsamt och tidskrävande och var lite orolig över att vi skulle behöva "ändra för mycket på våra liv efter vistelsen". Jag minns så väl att jag avslutade samtalet med kommentaren - "Jag tror nog inte att vi är tillräckligt dåliga än..." En så otroligt dum kommentar! Anette tog den dock med ro och sa att jag var välkommen åter när vi mådde lite sämre...och ja, det tog väl inte alltför lång tid förrän vi slog helt i botten.
Två år senare gick min man nämligen "in i väggen". Utmattningssymtomen var kraftfulla, vilket resulterade i en fullständig sjukskrivning från sitt egna företag i april 2019. I augusti i år var vi då till slut inbokade till Mistelgården, både jag och min man. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss. Inför vänner och bekanta skojade vi frisk om att "Det värsta som kan hända är väl att vi kommer hem som vegetarianer och nykterister" (tilläggas bör att vi båda arbetar i köttbranschen). Vi såg vistelsen mer som en "detoxvecka" som skulle rena kroppen. Men oj, vad mycket större resultatet blev. Jag vill kalla det livsomvälvande.
Ganska snart insåg vi hur mycket vår livsstil faktiskt har påverkat oss både fysiskt och psykiskt. Insikterna som sakta kom till oss under veckans gång var otroligt starka. Efter de första dagarnas tuffa utrensningssymtom kom klarheten och skarpheten tillbaka mentalt. Våra långa promenader i den vackra omgivningen gav oss tid till samtal och det var som att flera års instängd kreativitet helt plötsligt flödade. Nya sanningar om livet fästes och målet med livet målades upp i helt andra färger. Att vara där som par gav verkligen dubbelt upp. Vi är nu "på samma bana" och gör det här tillsammans. Vi är övertygade om att det gjort förändringen mycket enklare (och roligare). Alla nyfunna vännerna på vistelsen bidrog till att göra upplevelsen total. Fantastiska Siv och Yvonne vid "vårt" lilla bord, gav så mycket värme, kunskaper och skratt. Det var länge sedan vi hade så roligt till bords.
Idag har två månader gått sedan vi kom hem från Mistelgården. Och hur blev det nu då med livet efter vistelsen?
Jodå, vi blev ju både veganer och nykterister, och dessutom så mycket mer. Vi lever strikt efter Anettes föreskrifter och mår så otroligt mycket bättre. Magen fungerar på riktigt och mentalt har vi fått kontakt med både kropp och själ.
Min man har kunnat sluta helt med sin giktmedicinen (som läkaren sagt att han troligen kommer behöva äta livet ut). Han har även dragit ner på de antidepressiva mediciner med 75%. Detsamma gäller mig. Jag har gått från 200 mg till 50 mg av mina mediciner, och den dagliga omeprazolen är nu ett minne blott. Målet för oss båda är att bli helt medicinfria inom kort. Min man är försiktigt på väg tillbaka till arbete efter 6 månaders sjukskrivning. Det är dessutom stora förändringar utöver detta som skett/sker i våra liv - men det sparar vi till en framtida uppföljning 😉
Just nu njuter vi bara över vår nyfunna livsstil, ett liv där vi inte alls känner att vi avstår från livets goda, utan snarare funnit en helt ny värld av godsaker och framförallt hemligheten till ett friskare, lyckligare och hälsosammare liv - på riktigt!
Stort TACK Anette för din kunskap, vägledning, värme, vidsynthet, och dina fina samtal. Du gjorde detta möjligt.
/Jenny och Daniel